lördag 18 december 2010

If you really knew me

Jag kollade just på ett program på MVT som heter "If you really knew me". Jag brukar bara grina när djur råkar illa ut i filmer men nu lyckades jag grina lite även fast det inte handlar om djur.
Det handlar om en skola (olika skolor varje avsnitt antar jag. Har inte sett det förut.) där en grupp  vuxna/ungdomar kommer och försöker få eleverna i skolan att berätta om sig själv.
Meningen är att man ska lära känna varandra och på amerikanska skolor finns det ju så otroligt mycket mobbing så det skulle dem försöka få bort från skolan.
Grejen är att man ska inse att man är liak mycket värd som alla andra och att man inte ska behöva bli retad för att vara den man är. Låter ju väldigt "det där hör man ju överallt" men det var häfitgt att se hur bara en dag, ett program kunde förändra en hel skola!

Alla elever på hela skolan satt i gymnastiksalen i grupper om kanske 5-6 där varje liten grupp först skulle blunda och tänka ut vad dem hade och berätta. Allt skulle vara helt tyst.
Sen skulle man säga "If you really knew me you'd know that....." och sen berätta något lite hemligt om sig själv. En del vågade inte säga något så dem sa att dem inte hade några problem men som senare sagt att dem egentligen har det men vågade inte säga något.
Jag började grina när en kille som heter Josh berättade att han blir retad i skolan och sen måste komma hem och få problem hemma också. Att han försökte få vänner men ingen ville vara med honom.

Det andra momentet skulle alla stå på samma sida av gympasalen och en tjej sa i mikrofonen olika påstående som om de stämde så skulle man gå över ett rött sträck till andra sidan gympasalen. T.ex Gå över sträcket om du är adopterad eller aldrig träffat en eller båda av dina biologiska föräldrar. När det påståendet kom så släpade sig en grupp elever över till andra sidan grinandes. Och många som inte ens kände varandra kramades och tröstade varandra. DET VAR SÅ HIMLA FINT!

Tredje momentet så satt alla som i en publik och så fick vem som helst som ville gå upp till killen med mikrofonen och be om ursäkt till någon eller säga vad som helst. Då var det många som bad om ursäkt till elever som dem mobbat och avslutade med en fin, gosig kram, eller kröm som ja brukier sägö.

Kom till enskilda ni den där gruppen med röda tröjor. (Dem hade röda tröjor som hade hand om det! ;D)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar